Eckel

En känsla av Eckel.

En flicka står på uppfarten till det rosa huset, ser mig i ögonen. Ler. Äter en glass. Ler ännu mer. Hennes lockar skiner i kvällssolens strålar, hennes vita spetsklänning svingas fram och tillbaka i vinden. Hon ler. Hon är inte glad, men hon ler. Hon tittar med glasartade ögon ned på klänningen. Jag med.  Hon ser upp på mig igen. Drar i mungiporna och munnen formas till ett stort varggrin. Ett väldigt stort. För stort. Tandköttet syns för mycket, tänderna lyser vita, för vita. Ögonen blir smala och ser komplett galna ut. Hysteriska. Hon upptäckte att jag såg det hon såg. Blodfläckar. Röda prickar på klänningens skira spetskant. Hennes ansikte förvandlas till en galnings ansikte, någon som aldrig kommer att bli frisk.  Vaniljglassen i hennes mun väller ut som om det vore fradga. Hon ser ut som att hon drabbats av ett dödligt virus. Hon skrattar. Det är så roligt. Helt jättekul!


Kommentarer
Postat av: William

Den var mystisk, men ändå bra.

2009-04-17 @ 08:32:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0