Isande vind
Medvetslös i vaket tillstånd, andas utan syre. Det där pirret, är sedan länge försvunnet. Tomrummet fylls ständigt på, och töms. Fylls på och töms, som på löpande band. Som i en fabrik. Det enda levande, är det döda. Det enda glädjefyllda, är det sorgfyllda. Det enda som andas är medvetenhetens sura väte. Den enda som andas utan syre, är medvetslösheten. Sovande vaken. Glädjefylld sorg. Ensamhetens motsvarighet och fåglarnas fjäderlätta, vindpustande andetag. Den gröna floden som porlande färdar sig igenom nattens långa katastrof. Katastrofiska katastrofer och katastrofer med katastrofiska katastrofer. Punkt. En svart prick, punkt.
Kommentarer
Trackback
