Fröken Fredrickson

När jag blir stor ska jag ut och resa. Jag ska åka till alla möjliga länder, bara kasta mig ut i världen. Se vart den för mig. Inte behöva tänka på så mycket utan bara glida med. Jag vill rädda djur och människor från eländen. Jag vill vara upprorisk och rebellisk. Gå med stora budskapsfyllda plakat i olika städer och skrika tills jag inte längre kan andas. Strunta i lagarna och leva mina egna. Leva fritt. Jag vill ha fred på jorden. Jag vill åka ut i rymden, jag skulle göra vad som helst för att få sätta min fot på en planet. Allt annat skulle kännas så obetydligt. Vem kan egentligen bry sig om vilka kläder man sätter på sig? Ibland får jag vissa uppenbarelser om hur ynkligt det är att bry sig om sådant. Samtidigt som jag gör det varje dag. Jag vill att man någon gång bara kunde ta varandra i händerna och acceptera sina olikheter. Det är olikheterna som gör oss till de vi är. Jag vill kunna vara mig själv helt och hållet, utan att vara orolig om vad folk ska tycka. Men jag vet, att någon dag så kommer åtminstone någonting av allt det här vara uppfyllt. Vad vet jag inte, men troligtvis inte fred på jorden.