som om

Om jag sa, det jag skulle vilja säga. Om jag gjorde, det jag skulle vilja göra. Kanske saker skulle bli bättre då. Eller kunde ha blivit bättre. Nu är det för sent. Om jag kunde vrida tillbaka tiden. Om jag kunde sluta att sakna, och om jag kunde få det alla människor vill ha. Om. Omöjligt... Det är så det känns, så där väldigt långt borta, lite abstrakt. Är jag den enda? Mmmhh... Jag tror jag ska ta de där bortglömda små tabletterna nu. Så får vi se om omöjligt är möjligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0