Hatet

Jag kände en liten surpuppa. Han var alltid sur som en puppa. Han skaffade sig ett jobb och en tjej. Hon var verkligen jätteful. Och jobbet var att klippa tånaglarna på araber. Han tyckte han var bäst på allt. Att spela musik var enligt han ett av det han var bäst på. Själv tyckte jag att det lät som när en elefant fes. Han tyckte att hans kropp var som en gud. Jag tyckte att den såg ut som en slapp kondom. Han tyckte att hans tänder var bländande vita. Jag kunde inte ens se dem. Allt han såg var bara en illusion, en förvrängd verklighet. Han trodde att han var världsbäst på att laga mat, men det enda han kunde tillaga var ett paket nudlar med räksmak. Och de vart alltid överkokta. Som maskar. Det enda han verkligen hade rätt om var hur mycket jag hatade honom.

Nu sitter han säkert på knä och rengör vårtor och klipper tånaglar. Har hemskt dåligt sex med sin extremt fula flickvän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0