Fröken Fredrickson

Ont i halsen, feber imorgon? Det visar sig. Jag måste in till Ljusdal vilket fall som helst, ska ta blodprover. Får inte äta innan dess, och det var ju tråkigt för jag är hungrig. Springer runt i lägenheten i min paradisdräkt och lyssnar på The Shins i alla fall. För er som undrade. Vilket man brukar göra ibland. Undra alltså. Jag börjar inse att döden närmar sig för både mormor och morfar. För snabbt. Fast, egentligen fattar jag nog inte ändå. Att de kommer att dö så himla snart. Det känns som att de kommer att leva för evigt... I alla fall morfar, hans cancer kom så plötsligt och oväntat. Mormor har jag alltid vetat, hon har alltid varit lite så där "död" ända sedan jag var liten. Har man KOL (Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom) så vet man liksom. Man dör av att man kvävs. Eller att kroppen blir för svag för att hålla sig vid liv. Jag har aldrig stått nära min mormor, eller morfar. Men ändå så älskar jag dem. Och trots att jag inte visar att jag bryr mig särskillt mycket, eller att det påverkar mig, så bryr jag mig. Men det som gör mig mest ont är att se min mamma. Hennes båda föräldrar, bara försvinner...

Nu ska jag sluta skriva en massa töll och sova istället, gute nacht!