Fröken Fredrickson

Det mesta är upp och ner nu. Mormor är död... död. Morfar ligger på sjukhus och är väldigt dålig. Farmors bror, Roland, är också dålig. Den där cancern. Jag blir tjugo år om en vecka. Mormors begravning ligger runt hörnet och gnager. Mitt "fantastiska tjugoårskalas-barnkalas" kommer jag nog att skippa. Känslor är som ett trassligt garn hos de flesta runt om mig just nu. Min mormor finns inte längre. Det gör hon inte. Jag somnar med blöt kudde och vaknar med svullna ögon. Står framför spegeln och petar mig på magen "bli smal någon gång då", medans jag tar på mig ett par jeans i storlek XS. Som inte är ett dugg trånga. Drömmer att min familj dör, dör, dör. Och en gång så var mormor inte död, hon satt ute och solade med en Niveaburk brevid sig. Hon bjöd mig på choklad, sån där dyr i påse. Hon hade en blommig klänning på sig och håret utsläppt. Sen vaknade jag och grät, sen somnade jag igen.