Fröken Fredrickson

Sparkar på en snöklump. Precis som alla andra barn, så som man gör när man är på väg hem efter en tröttsam skoldag. Man försöker sparka snöklumpen så långt man kan, utan att den åker allt för mycket åt sidan, för att sedan skjuta iväg den på nytt. Ända tills man kommer fram, och hoppas på att den inte gått sönder allt för mycket. Det finns ingen tid just då, på vägen mellan skolan och hemma. Man har inte bråttom, man har bara tråkiga läxor som väntar på att bli gjorda. En förälder som tjatar om att man borde städa rummet. Då kan man lika gärna leka fotbollsproffs med en bit snö. Och när man nått så pass långt att man inte kan sparka på den mer, då mosar man den med skorna.