Fittigt
Vet du, att jag tror inte människan är skapt för att vara ensam. Det låter som världens klyscha men så tror jag det är. Man har liksom bara vant sig vid att vara ensam, man säger nej, och stöter saker ifrån sig per ren automatik. Fullständigt lycklig blir man bara i sällskap med andra.
Jag vet att det är jättesvårt att förstå och ens acceptera en sån tanke. Men det är ändå ganska fint att våga lita på, och våga göra sig beroende av andra människor. Att vara med andra behöver inte innebära att vara andra till lags. Man måste på nåt vis mötas för att fungera.
Jo... Det du säger är ju helt sant. Man kan nog inte stå ut ensam. Det skulle förstöra en efter ett tag. Men ibland så vill man bara flytta upp på ett berg och bo där tills man dör... Puss pårä!
