Fröken Fredrickson

Idag skulle jag lika gärna kunna vara död.

Vi tar och välkommnar gamla Jennifer tillbaka. Vad fan trodde jag? Att jag skulle må bättre? Jag vill ingenting längre. Inte äta, inte sova, inte vakna, inte umgås, inte sitta här. JAG ORKAR INTE. Kämpa för vad? Leva för vad? För vem? Jag vet inte om jag bryr mig längre. Jag vet inte om andra bryr sig längre. Tar två sömntabletter och kan fortfarande inte somna. Värdelöst.

Jag tänkte gå till Sandtjärn och åka skridskor idag, meeeen, det regnar. Och det är plusgrader, vilket betyder att om man skulle ramla så blir man blöt i ändan.


Jeg har stickat mej en ny mysse.

Åker till farmor och farfar för lite söndagsmiddag. Det blir bra. De är bra, och jag vill inte att de också försvinner ifrån mig. Inte på länge. Nu ska jag göra mig iordning, det är alltid trevligt att klä upp sig lite. Man har en anledning till det liksom.

Hur som helst så har jag fått insomningstabletter, så jag inte behöver ligga i sängen i två timmar innan jag somnar. För någon natt sedan började jag gråta. Min arm och hand på högra sidan domnade, handen vart uppsvälld och röd och jag kunde knappt röra mina fingrar. Högra benet domnade och värkte också. Strupen kändes tjock och jag hade kvävningskänslor. Det var så läskigt så jag gick in till mamma och väckte henne. Det är de gångerna jag är glad att jag bor hemma och har någon nära mig.

Who´s next?

Ännu en meningslös dag har gått i mitt fortfarande meningslösa liv. Härliga tider! Kom på att jo, jag kanske ska komma på något att ha på morfars begravning imorgon (idag) eftersom jag inte kom mig för att sy om den tilltänkta klänningen. Så, nu har jag stått och kastat en massa kläder på golvet och kommit fram till att ingenting klär mig. Det får bli paradisdräkten imorgon, mot förmodan att det inte blir 14 minusgrader ute imorgon (idag) igen. Då kan det bli lite kärvt om man säger så. Mer jungfrubröst åt folket! Jag hatar mens. Någon mer? Ja, jag trodde väl det. Men det är mest synd om mig, det är det alltid. Buhu och så vidare. Nä, men jag tror att jag ska operera mig så jag slipper skiten. Jag får väl adoptera när det väl kommer till den punkten. Då slipper världen undan med några ungar i alla fall. Borde vara som i Kina överallt tycker jag. Max två ungar per hushåll. Resten stympar vi och matar hundarna med.

Tack och hej. Hoppas ni vart upprörda. Eller, skiter väl jag i. Jag bryr mig bara om en enda person här i världen, och det är MIG.

Och för att sticka in med ytterligare en onödig kommentar här så... Jag vill hoppa över morgondagen. Och det kommer så sjukt mycket folk på morfars begravning. Jag vill ju inte gråta bland folk, och trodde minsann att jag skulle klara mig från tårar förra gången det begav sig. Men nä, jag lipade. Och nu då? Jo, jag VET att jag kommer att gråta. Jag vill inte inte inte inteeeee. (Ganska stört att jag bryr mig så mycket om det faktum att jag kommer att börja lipa. Ah, jag är så jävla störd och inte normal på en fläck.) Äsch det var inte sant, jag är hur normal som helst, och gråta fåååår man göra. Det gör ju alla.

Pfft.

Sheldon gömmer sig i ett bollhav. Bland det roligaste jag sett i hela tv-serien The Big Bang Theory!

Länk

Förövrigt har jag fått ett SMS av Emma, där det stod att nu ska vi passa oss, för hon har fixat KÖRKORTET! Så himla bra! Nu har både Mirja och Emma fixat körkortet! Jag vill också ha det, men det blir. Mest är jag glad för deras skull just nu, och så fort jag tänker på det så pirrar det i magen och jag blir så stolt. Men annars idag så har jag strosat runt i min älskade pyjamas som jag fick av mamma och pappa när jag fyllde år. Jag önskar att jag hade flera uppsättningar av den, så jag hann tvätta emellanåt hehe... Jag har ätit pepparkakor och druckit fruksoppa. Satt fint i magen. Nu kollar jag på Resident Evil - Apocalypse. Jag vet inte varför, men jag har alltid gillat de filmerna, och jag har alltid älskat Zombies.

Och sen tänkte jag på en annan sak, föregående inlägg om "hat", kanske folk tar åt sig av. Det ska ni inte göra, för när jag skriver så, så är det bara texter från mitt huvud och jag syftar ALDRIG på någon. Så ni vet!

Kläm på baken, och smäll på saken!

De senaste dagarna har jag åkt bil med Mirja, åkt till stallet, vi har kollat på film och ätit pepparkakor. Hon är så bra, min Mirja. Jag älskar henne så mycket. Jag skulle inte klara av att leva utan henne, livet skulle bli så väldigt tomt. Vi är som systrar, har alltid varit. Men nu mer än någonsin. Hon får mig alltid på bra humör oavsett om hon själv är glad eller ledsen. För jag vet att jag alltid kommer att ha henne i mitt liv. Och jag kommer alltid att stå på hennes sida. Jag skulle slå den som slår henne, jag skulle döda den som dödar henne.

Jag älskar dig Mirja.

De senaste dagarna har jag önskat mig en sak som ingen kan ge mig. En människa som stannar livet ut, en pojke, en att dela allt med. Att skratta tillsammans med, att gråta med, att gräla med. Att älska någon så det gör ont. Och bli lika älskad tillbaka. Men det känns som en dröm, ni vet som när man var liten och ville bli någonting helt fantastiskt men man aldrig blev. Det här är något jag sällan pratar med någon om. Om min längtan. Det är det enda jag vill. Det enda jag ser fram emot. Målet med mitt liv. Jag tyckte att det var pinsamt att nämna sånt här förut. Men vad tusan, det måste komma fram. Det är just det jag jobbar med i mitt liv nu, att hantera och visa känslor. Att förstå andras känslor och hur jag ska bemöta dem. Oh, well...

De senaste dagarna har jag "gått" (haltat, glidit, ålat, krypt) runt med en fruktansvärd smärta i vaderna. Jag har aldrig haft så ont i benen någon gång. Det är musklerna. Bah, jag hatar det. Inte alls vad jag önskat mig. Nu skiter det sig med träningen några dagar framöver. Men det kanske är vad jag behöver, vila ut och ta en paus, stanna upp och se mig omkring. För idag har jag haft en utomordentligt trevlig dag, jag och min familj var på Svegs galet fina konditori och fikade. Jag och min bror spelade sånt där fotbollsspel med gubbar som sitter fast på järnpinnar. Sedan har jag bara suttit still och slappat, kollat på Indiana Jones och ätit popcorn. I helgen köpte jag till och med en påse med lösviktsgodis. Det var himla länge sedan. Men jag har upptäckt att jag faktiskt inte tycker om godis längre. Bakverk går an, men inte sliskiga godisar. Inte ens choklad. Oh, well... Nu sätter jag punkt på det här inlägget innan det blir en mindre novell av det hela.

Jag postar en dagens outfit på bloggen idag. Tyckte att det var på tiden liksom. Mamma var hjälpsam och tog kort på mig, snällt tycker jag! (OBS! Jag har inget smink på mig, men jag hoppas ni har överséende med detta.)

• Hatt/mössa/falang - Farmors gamla som jag fått, i den finaste blå färgen med den sötaste spetsen.

• Väst/tuttgömmare/Aladdinfalang - Köpt på H&M för ca ett år sedan. Skir vit spets och mjukaste tyget.

• Byxor/ja... byxor - Haft sedan urminnes tider och har hemskt många fina minnen av dem. De fina färgstänken gör att de ser komplett ut. Riktigt hett nu i höst.

• Skinnhandskar - H&M.

• Trosor (som ej syns på bilden) - Svarta trosor i bomull, fått av mormor för några år sedan. Men vilken kvalitét! De har hållt trots regn och rusk, fisar och annat otrevligt. Ändå står de upp med bravur!

Bilder från morfars kamera.
Den sista bilden är från förrförra våren. Vi var på ett ställe i Nor. Mamma, morfar jag och Molly var där. Jag och morfar hade en fotoduell. De övriga bilderna är från (ja det säger ju sig självt) från studenten. Och bilden på mig, min bror, min moster och min kusin. Den gillar jag.

Det är inte länge sedan alls. Det skrämmer mig.