Rage.
För jag är så jävla nära stupet nu. Där man står och väger sina ben. Vilken fot man ska stega framåt med först. Eller bakåt. Men sanningen är den, att jag, ger aldrig upp.
Det är hatet som håller mig från kanten. Och kan jag fortfarande känna hat, så lever jag fortfarande. Jag känner hat och besvikelse, hat och sorg. Men aldrig hat och glädje. Den försvann. Kanske den inte heller kommer tillbaka. Men sanningen är den, att jag, alltid kommer att hata.
Det är du, du och du, som hjälper mig att leva. Att hata, att känna någonting överhuvudtaget. Så jag tackar dig. Tack för att du finns. Tack för att jag får hata dig.
Tiden, som står still, som rör sig. Rör sig lika snabbt som en bajskorv i ett avloppssystem. Men just nu, så är det haveri i rören.
Vad vore vi utan Tiden? Du skulle aldrig dö. Och det skulle få mig att ta ett steg framåt. För jag hatar dig.
Men jag ger aldrig upp. Du faller innan mig.
Det är hatet som håller mig från kanten. Och kan jag fortfarande känna hat, så lever jag fortfarande. Jag känner hat och besvikelse, hat och sorg. Men aldrig hat och glädje. Den försvann. Kanske den inte heller kommer tillbaka. Men sanningen är den, att jag, alltid kommer att hata.
Det är du, du och du, som hjälper mig att leva. Att hata, att känna någonting överhuvudtaget. Så jag tackar dig. Tack för att du finns. Tack för att jag får hata dig.
Tiden, som står still, som rör sig. Rör sig lika snabbt som en bajskorv i ett avloppssystem. Men just nu, så är det haveri i rören.
Vad vore vi utan Tiden? Du skulle aldrig dö. Och det skulle få mig att ta ett steg framåt. För jag hatar dig.
Men jag ger aldrig upp. Du faller innan mig.
Kommentarer
Trackback
