Den första Äppelskörden.
Polarisen
Målar om ett rum med brödpensel.
Där är jag.
Bygger en koja med mina barn under köksbordet.
Det blir jag.
Ligger på taket och drömmer mig bort. Sitter i fönstret och dinglar med fötterna.
Det gör jag.
Det är jag, och det är det bästa jag har. Att jag saknar lite signalsubstans i hjärnan gör mig inte sämre. Men just idag, så har jag känt mig ensam och utstött. Blockerad. Mest av allt ensam och ledsen. Och tom. Det saknas människor. Levande och döda. Och jag har ingen rätt att klaga och gråta och känna mig ensam, inte enligt mig. Nu ska jag äta tomater, jag är hungrig. Jag kanske ska sova också. Men det var då skitsamma.
Så här rolig kan jag vara.
Där är jag.
Bygger en koja med mina barn under köksbordet.
Det blir jag.
Ligger på taket och drömmer mig bort. Sitter i fönstret och dinglar med fötterna.
Det gör jag.
Det är jag, och det är det bästa jag har. Att jag saknar lite signalsubstans i hjärnan gör mig inte sämre. Men just idag, så har jag känt mig ensam och utstött. Blockerad. Mest av allt ensam och ledsen. Och tom. Det saknas människor. Levande och döda. Och jag har ingen rätt att klaga och gråta och känna mig ensam, inte enligt mig. Nu ska jag äta tomater, jag är hungrig. Jag kanske ska sova också. Men det var då skitsamma.
Så här rolig kan jag vara.
.
045
God afton.
Idag har jag sovit. Sen var jag och mamma till kyrkogården och tände ett ljus vid minneslunden för mormor. Lugn dag. Jag har rensat garderoben. Fick ihop några kläder till klädbytardagen, som känns allt för långt borta, och nu sitter jag och har ångest. Över typ... Ja, fjantiga saker. Känns som att det var någonting speciellt jag tänkte skriva, men det har jag glömt i så fall. Bara ångest. Känns tomt idag. Väldigt tomt...
Imorgon är jag och familjen bjuden på middag hos farmor och farfar. Det känns bra. Men jag får ångest. Jag är nojig. Jag hoppas att det bara är två begravningar till nu på ett tag. Det brukar ju sluta efter tre tydligen. Jävla tre. Jag föddes på tre. Allt är tre. Jag ska träna imorgon också, antingen plåga mig till badhuset (och visa upp mig i baddräkt, hurra för det...) eller så tränar jag inomhus. Jag vet inte när badhuset stänger dock, säkert klockan tre. Att ta en springtur i Svegs väder känns inte allt för lockande. Nollgradigt och snöregn är ingenting för mig. Inte i september. Inte nu. Inte imorgon. Inte någonsin. Aldrig.
Möter jag någon gång den där jävla gubben som sitter uppe bland molnen och flinar, då ska jag se till att han aldrig ler igen. Aldrig.
Idag har jag sovit. Sen var jag och mamma till kyrkogården och tände ett ljus vid minneslunden för mormor. Lugn dag. Jag har rensat garderoben. Fick ihop några kläder till klädbytardagen, som känns allt för långt borta, och nu sitter jag och har ångest. Över typ... Ja, fjantiga saker. Känns som att det var någonting speciellt jag tänkte skriva, men det har jag glömt i så fall. Bara ångest. Känns tomt idag. Väldigt tomt...
Imorgon är jag och familjen bjuden på middag hos farmor och farfar. Det känns bra. Men jag får ångest. Jag är nojig. Jag hoppas att det bara är två begravningar till nu på ett tag. Det brukar ju sluta efter tre tydligen. Jävla tre. Jag föddes på tre. Allt är tre. Jag ska träna imorgon också, antingen plåga mig till badhuset (och visa upp mig i baddräkt, hurra för det...) eller så tränar jag inomhus. Jag vet inte när badhuset stänger dock, säkert klockan tre. Att ta en springtur i Svegs väder känns inte allt för lockande. Nollgradigt och snöregn är ingenting för mig. Inte i september. Inte nu. Inte imorgon. Inte någonsin. Aldrig.
Möter jag någon gång den där jävla gubben som sitter uppe bland molnen och flinar, då ska jag se till att han aldrig ler igen. Aldrig.
.
Morfar hade inte två dagar kvar. Mamma och pappa kommer hem ikväll.
Snön faller, jag med.
Igår var en förvånansvärt jobbig dag. Jag hade inställningen på att inte gråta. Pfft. Det gick ju bra. Jag hatar att gråta när folk ser. Jag har inte gjort det sedan de första två dagarna efter att hon dog. Sedan har jag inte förstått att hon faktiskt inte finns längre. Förns igår. Då brast det. För ett tag i alla fall... Det var en väldigt fin dag ändå, all släkt, många som jag aldrig träffat och några jag inte sett sedan jag var liten. Mormors yngsta syster var där. Hon var så lik min mormor, hon luktade till och med som henne. Det var konstigt, eller det kändes konstigt. Fler märkliga saker hände igår. Eller två i alla fall. Sune, mormors man, såg att hans orkidé hade fått knoppar, igår av alla dagar. Och jag hittade min ring som jag fått av mormor, som jag letat hur länge som helst och igår, bara sådär, så hittade jag den. Den betyder väldigt mycket för mig. När mormor gav den till mig berättade hon att hon fått den av en pojke som tyckte om henne. Han hade ristat in sitt namn i den "LARS". Det är en silverring med fyrklövrar på. Den är väldigt sliten och nött, men jag tycker om den väldigt mycket.
Senare på kvällen/natten, så satt jag i mitt fönster med fötterna dinglandes utanför och lyssnade på Elvis- In my father´s house. Jag grinade och snorade ner ett par strumpor i brist på papper. Det var både fint och hemskt. Tårar är som regn, efteråt så känns allt så bra...
Jag fick ett sms av mamma idag, hon och pappa är hos morfar nu. Hon skrev att han har en, kanske två, dagar kvar. Att "leva". Åh. Nog tjatat om det här nu. Det snöar här förresten. Förjävligt. Helt jävla förjävligt.
Senare på kvällen/natten, så satt jag i mitt fönster med fötterna dinglandes utanför och lyssnade på Elvis- In my father´s house. Jag grinade och snorade ner ett par strumpor i brist på papper. Det var både fint och hemskt. Tårar är som regn, efteråt så känns allt så bra...
Jag fick ett sms av mamma idag, hon och pappa är hos morfar nu. Hon skrev att han har en, kanske två, dagar kvar. Att "leva". Åh. Nog tjatat om det här nu. Det snöar här förresten. Förjävligt. Helt jävla förjävligt.
If I can´t be me, I´d rather be dead.
-bajskorvar luktar inte längre.
Jag mår för tillfället inte bra alls. Känner mig (TJOOOCK, fast jag inte är det, men jag har förvrängd kroppssyn typ) jag har ont i halsen, trött som en nyrunkad häst, och imorgon är det begravning för min mormor. BAH... Jag orkar inte. Kapoff! Typ.
Har ingenting mer att skriva. Hejdå.
Jag mår för tillfället inte bra alls. Känner mig (TJOOOCK, fast jag inte är det, men jag har förvrängd kroppssyn typ) jag har ont i halsen, trött som en nyrunkad häst, och imorgon är det begravning för min mormor. BAH... Jag orkar inte. Kapoff! Typ.
Har ingenting mer att skriva. Hejdå.
Ray, ray ray, fever ray.
Hejsan. Jag försvann inte igår! Nu sitter jag och fiser i min snurrstol och lyssnar på (pinsam musik, som Guns N´Roses, men det behöver ni inte läsa) awesome musik! Jag vet inte vad som händer med mig ibland. Igår till exempel, så satt jag här på kvällen, och plötsligt så vände allt i ett jävla kaos. Jag visste inte vad jag skulle göra med mitt liv, varför jag ens satt här. Och idag, då vaknade jag som en solstråle! Nu känner jag att allt är möjligt. Någon som har någon idé på vad det skulle kunna bero på?! För jag har ingen aning. Nåväl, det är mycket bättre än vad det har varit förut. Jag är mycket mer stabil, inga mer "ligga på botten och inte ta sig upp" svängar. Så jag är nog rätt glad ändå. Känner att jag är värd någonting. Eller att jag är älskad, i bland i alla fall. Mindervärdeskomplexet dyker upp när jag minst anar det dock. Men det är något jag håller på att jobba med. Don´t be worried about me!
En hemskt bra nyhet är att, igår så hämtade vi ut ett oväntat paket på posten. Och vad låg där om inte våran kamera?!!!! Lycka! Simon måste känna sig lugn nu i alla fall, han har mått ganska dåligt för att han glömde den i Uppsala. (Och what´s up med alla mina långa meningslösa blogginlägg?!)
Så bra, så jävla bra. Lyssna eller dö!
En hemskt bra nyhet är att, igår så hämtade vi ut ett oväntat paket på posten. Och vad låg där om inte våran kamera?!!!! Lycka! Simon måste känna sig lugn nu i alla fall, han har mått ganska dåligt för att han glömde den i Uppsala. (Och what´s up med alla mina långa meningslösa blogginlägg?!)
Så bra, så jävla bra. Lyssna eller dö!
Det Långdragna.
Saftig hjärna idag. Blöder lite. Kräks lite. Dunkar huvudet mot hårda ytor. Målar om i köttiga färger. Letar kryp på golvet. Hittat en hel handfull med små äckel. Knastrar mellan tänderna gör de. Men mest knastrar det i min hjärna idag. Det är slutet nu. Slammar igen och så. Vrider nacken så blodet ska strypas åt lite. Inte rinna så satans fort liksom. Klöser i ansiktet, det sticker så förfärligt. Bättre att det svider. Hellre att det gör riktigt ont, än att bara vara lite halvt påtagligt. Det är så det går till. Kan inte spackla igen alla sprickor på väggen, bättre att riva bort färgflagorna. Se skiten liksom.
Nu ska jag slänga min kropp i sängen och försvinna.
Nu ska jag slänga min kropp i sängen och försvinna.
Därför tycker jag inte om Lady Gaga.
Jag har lust att döda henne. Inte enbart för att hon har på sig en klänning av kött dock...
Hårboll under kudden och snus på väggarna.
Alltså, vad fan hände?! Jag vaknade med väääärldens jävligaste humör, med mottot "if there wasn't a law, you'd be dead". Men efter att jag ätit frukost, som bestod av glass, chokladsås och maränger, så är jag nu helt hyper och superpepp! Så om det händer igen, då vet jag vad jag ska göra. Proppa i mig massvis med socker! Hihi. Så busigt. Men ibland får man göra så tycker jag.
Hur som helst, fredagen var riktigt awesome. Det vart mer folk än jag trodde. Eller, jag hade väl inte tänkt mig andra än de jag bjudit. Men hux flux så vart det fulla huset med fulla människor. (Mamma, läs inte det här.) Nåväl, det var nog sista "fyllefesten" jag hade här i alla fall. Det är helt enkelt inte min grej. Jag trivs bäst med nyktra, bästaste människorna och spela charader och leka fiskedamm. Jag har väl... ehöööh, vuxit ifrån det. Eller. Ja. Josefin har bilder på sin kamera som jag tänker norpa av henne. Som vanligt. För min bror tyckte att det var en sån himla bra idé att glömma våran systemkamera i Uppsala. Tack! Hujhuj. Nu ska jag fisa och peta näsan medan jag målar!
Hur som helst, fredagen var riktigt awesome. Det vart mer folk än jag trodde. Eller, jag hade väl inte tänkt mig andra än de jag bjudit. Men hux flux så vart det fulla huset med fulla människor. (Mamma, läs inte det här.) Nåväl, det var nog sista "fyllefesten" jag hade här i alla fall. Det är helt enkelt inte min grej. Jag trivs bäst med nyktra, bästaste människorna och spela charader och leka fiskedamm. Jag har väl... ehöööh, vuxit ifrån det. Eller. Ja. Josefin har bilder på sin kamera som jag tänker norpa av henne. Som vanligt. För min bror tyckte att det var en sån himla bra idé att glömma våran systemkamera i Uppsala. Tack! Hujhuj. Nu ska jag fisa och peta näsan medan jag målar!
Härjedaelie
I tisdags var jag, Mirja, Christer, farmor och farfar upp till Flatruet. Det ligger här i Härjedalen. Och så här var det:
Först stannade vi stax innan Ransjö, för utsiktens skull. (Rökpaus med andra ord, haha...) Strax efter det var vi till ett stort meteornedslag. Görhäftigt.
Sen var vi på Funäsdalens Fjällmuseum. Farfar lurade in oss gratis och sa att vi var under 17. Sneaky grandpa.
Vi provade "Emil-mössor" efter att vi gått igenom "Den hemliga gången". Jag var nöjd.
Jag satte mig på isen och började pimpla lite. Christer tittar fascinerat på. Harrfiske är bra grejer tyckte jag efter att jag fick upp tre stycken med enbart en tråd och en magnet! Hujedamej.
Efter ytterligare lite bilresa kom vi fram till slutmålet: Flatruet, Sápmi. Farfar och Mirja posar en turistbild.
Här är en "Corra" på Flatruet. Ordet Corra är samiska för liten renflock. (Googlebild.)
Imorgon blir det kalas hos mig, och det blirla brare! Jag har dock mycket att dona med imorgon. Hoho, upp i ottan!
Bourre idja, oaidnaleapmai!
Först stannade vi stax innan Ransjö, för utsiktens skull. (Rökpaus med andra ord, haha...) Strax efter det var vi till ett stort meteornedslag. Görhäftigt.
Sen var vi på Funäsdalens Fjällmuseum. Farfar lurade in oss gratis och sa att vi var under 17. Sneaky grandpa.
Vi provade "Emil-mössor" efter att vi gått igenom "Den hemliga gången". Jag var nöjd.
Jag satte mig på isen och började pimpla lite. Christer tittar fascinerat på. Harrfiske är bra grejer tyckte jag efter att jag fick upp tre stycken med enbart en tråd och en magnet! Hujedamej.
Efter ytterligare lite bilresa kom vi fram till slutmålet: Flatruet, Sápmi. Farfar och Mirja posar en turistbild.
Här är en "Corra" på Flatruet. Ordet Corra är samiska för liten renflock. (Googlebild.)
Imorgon blir det kalas hos mig, och det blirla brare! Jag har dock mycket att dona med imorgon. Hoho, upp i ottan!
Bourre idja, oaidnaleapmai!
<3
I lördags.
Då bar jag runt våran jättetunga stege runt mer än halva huset.
Ställde den mot väggen.
Och klättrade upp.
Tvekade innan jag tog sista steget. Sedan la jag mig ner på taket och tittade rakt ut i ingenting.
Jag hade bestämt mig för att se ett stjärnfall. Jag visste att jag skulle se ett.
För om man bara tittar på riktigt, så ser man ett.
Och det gjorde jag.
Och då visste jag mer än någon annan.
För jag såg det.
På riktigt.
Då bar jag runt våran jättetunga stege runt mer än halva huset.
Ställde den mot väggen.
Och klättrade upp.
Tvekade innan jag tog sista steget. Sedan la jag mig ner på taket och tittade rakt ut i ingenting.
Jag hade bestämt mig för att se ett stjärnfall. Jag visste att jag skulle se ett.
För om man bara tittar på riktigt, så ser man ett.
Och det gjorde jag.
Och då visste jag mer än någon annan.
För jag såg det.
På riktigt.
Ear, Van Gogh
Förövrigt så tyckte jag att det skulle sitta fint med någon bild här på bloggen. Så, here it comes!
Min absoluta favoritbloggerska.
Min absoluta favoritbloggerska.
Svammel och sånt.
Hon skrev en bit ur Oskar Linnros "hypade" låt.
Det väckte någon dold känsla hos mig. Riktigt tokig, arg.
För det första. Jag avskyr henne. En sådan som öppet förklarar en som mindervärdig. Inte för att jag bryr mig. Hon är bara en nobody. Zero. Nada. Ligger och onanerar med en bild av "Idol-Ola" som är fasttejpad i taket.
För det andra. Han är bara en Svensson med myror i brallorna. Gnider sina knäskålar mot varandra och imiterar en bajsnödig treåring. Som dränkt håret i glidmedel och ett paket gelatin. Och sjunger "från och med du".
Heter det inte nu? Eller är det bara en indiegrej att byta ut ordet du till nu? Sådär att låtsas vara något man inte är. Du är blå, fast röd, röd, fast blå?
Kryp tillbaka till det fitthål du kom från.
Ja, ni ser. Argt, vulgärt, kritiserande, stereotypiserande. Vart kom det ifrån? Vad väckte det hos mig. Antagligen det där mindervärdeskomplexet. Gör mig frustrerad. Till och med frispråkig. En sida många aldrig sett av mig. En sida jag skäms över. Väluppfostrad flicka talar aldrig i varken gåtor eller snusk! Nej fy, du hamnar i skärselden. Inte för att jag är väluppfostrad. Eller troende.
Ett oändligt, galaktiskt koordinationssystem utan koordinater. Svarta hål och nebulosor. Det är det som borde vara viktigt. Inte TV-apparater och smörsjungande pojkar. Inte flickor och deras "lovehandles". Inte konkret. Abstrakt. Gissa, inte veta. Inte tro, men veta.
Och nu, utan att fått något sammanhang, lägger jag tankeverksamheten på kudden. God morgon.
Det väckte någon dold känsla hos mig. Riktigt tokig, arg.
För det första. Jag avskyr henne. En sådan som öppet förklarar en som mindervärdig. Inte för att jag bryr mig. Hon är bara en nobody. Zero. Nada. Ligger och onanerar med en bild av "Idol-Ola" som är fasttejpad i taket.
För det andra. Han är bara en Svensson med myror i brallorna. Gnider sina knäskålar mot varandra och imiterar en bajsnödig treåring. Som dränkt håret i glidmedel och ett paket gelatin. Och sjunger "från och med du".
Heter det inte nu? Eller är det bara en indiegrej att byta ut ordet du till nu? Sådär att låtsas vara något man inte är. Du är blå, fast röd, röd, fast blå?
Kryp tillbaka till det fitthål du kom från.
Ja, ni ser. Argt, vulgärt, kritiserande, stereotypiserande. Vart kom det ifrån? Vad väckte det hos mig. Antagligen det där mindervärdeskomplexet. Gör mig frustrerad. Till och med frispråkig. En sida många aldrig sett av mig. En sida jag skäms över. Väluppfostrad flicka talar aldrig i varken gåtor eller snusk! Nej fy, du hamnar i skärselden. Inte för att jag är väluppfostrad. Eller troende.
Ett oändligt, galaktiskt koordinationssystem utan koordinater. Svarta hål och nebulosor. Det är det som borde vara viktigt. Inte TV-apparater och smörsjungande pojkar. Inte flickor och deras "lovehandles". Inte konkret. Abstrakt. Gissa, inte veta. Inte tro, men veta.
Och nu, utan att fått något sammanhang, lägger jag tankeverksamheten på kudden. God morgon.
You look like a monkey, and you smell like one too!
Tror inte att jag tycker om att fylla år. Kvällen innan mår jag så dåligt att jag inte vet vart jag ska göra av mig. Jag blir frustrerad. Vet inte vad det beror på. Jag har ingen åldersnoja. Tror jag.
