045
God afton.
Idag har jag sovit. Sen var jag och mamma till kyrkogården och tände ett ljus vid minneslunden för mormor. Lugn dag. Jag har rensat garderoben. Fick ihop några kläder till klädbytardagen, som känns allt för långt borta, och nu sitter jag och har ångest. Över typ... Ja, fjantiga saker. Känns som att det var någonting speciellt jag tänkte skriva, men det har jag glömt i så fall. Bara ångest. Känns tomt idag. Väldigt tomt...
Imorgon är jag och familjen bjuden på middag hos farmor och farfar. Det känns bra. Men jag får ångest. Jag är nojig. Jag hoppas att det bara är två begravningar till nu på ett tag. Det brukar ju sluta efter tre tydligen. Jävla tre. Jag föddes på tre. Allt är tre. Jag ska träna imorgon också, antingen plåga mig till badhuset (och visa upp mig i baddräkt, hurra för det...) eller så tränar jag inomhus. Jag vet inte när badhuset stänger dock, säkert klockan tre. Att ta en springtur i Svegs väder känns inte allt för lockande. Nollgradigt och snöregn är ingenting för mig. Inte i september. Inte nu. Inte imorgon. Inte någonsin. Aldrig.
Möter jag någon gång den där jävla gubben som sitter uppe bland molnen och flinar, då ska jag se till att han aldrig ler igen. Aldrig.
Idag har jag sovit. Sen var jag och mamma till kyrkogården och tände ett ljus vid minneslunden för mormor. Lugn dag. Jag har rensat garderoben. Fick ihop några kläder till klädbytardagen, som känns allt för långt borta, och nu sitter jag och har ångest. Över typ... Ja, fjantiga saker. Känns som att det var någonting speciellt jag tänkte skriva, men det har jag glömt i så fall. Bara ångest. Känns tomt idag. Väldigt tomt...
Imorgon är jag och familjen bjuden på middag hos farmor och farfar. Det känns bra. Men jag får ångest. Jag är nojig. Jag hoppas att det bara är två begravningar till nu på ett tag. Det brukar ju sluta efter tre tydligen. Jävla tre. Jag föddes på tre. Allt är tre. Jag ska träna imorgon också, antingen plåga mig till badhuset (och visa upp mig i baddräkt, hurra för det...) eller så tränar jag inomhus. Jag vet inte när badhuset stänger dock, säkert klockan tre. Att ta en springtur i Svegs väder känns inte allt för lockande. Nollgradigt och snöregn är ingenting för mig. Inte i september. Inte nu. Inte imorgon. Inte någonsin. Aldrig.
Möter jag någon gång den där jävla gubben som sitter uppe bland molnen och flinar, då ska jag se till att han aldrig ler igen. Aldrig.
Kommentarer
Trackback
