Fröken Fredrickson

Jag har inte varit sjuk sedan studentdagen, men nu smällde det till igen. Skönt på något sätt. Började nästan tro att jag var övernaturlig. Fast sådär jätteroligt är det inte.

Mmmdkdfwehoiefhndkms,alkojnsmvklfgotir3huejqwaskgfoijenwsmvkbjmgfn dembk jmfurp9uåefjndfsölfojdfjbfvdnm

Jag har en pirrande känsla i kroppen. Det spritter i fingrarna, och magen kittlas. För imorgon, mina damer och herrar, imorgon ska jag få sätta klorna i ett stycke lammkött. If you know what i mean ;) ;) ;) ;)


När jag såg den här bilden var min första tanke "Schyssta rattar". Men sen såg jag att det inte fanns några rattar med i bilden. Och återigen, varför färgade jag håret och klippte av det så jag såg ut som en tant? Varför?

Min kropp känns som överkokt pasta. Jag har börjat träna igen, äntligen. Det firade jag med att göra några sjukt jobbiga övningar. HUJ HUJ! Och efter att jag klarade dessa, aningen akrobatiska, muskelbyggar-övningar, så firade jag det med att inte duscha. Känner mig så fräsch nu. (Ja, på allvar.) MÖMS. Nu jävlar, nu ska jag få en kondition som Stefan Holm skulle vara avundsjuk på! Jag har lagt upp ett veckoschema med mat och träning. Detta skall följas strikt och disciplinerat. Inget annat gäller. NEJ till godis! NEJ till kolhydrater! NEJ till kalorier! NEJ till kalaspuffar! NEJ till allt som börjar på K! Okej, nu överdriver jag. Självklart kommer jag att äta allt av det ovanstående. Jag är väl inte dum heller. Kanske inte sötsaker på veckorna, men att helt utesluta denna synd... vore... synd.

Japp. That´s all.

Jag finner denna man underbar. Helt enkelt.







MÖMS. <3

Blir galen. Sitter under min slitna filt och önskar. Och vill så mycket, men kan så lite. Vill vara mig själv, men någon annan. Det känns som att den dagen aldrig kommer. Äh, vafan. "Buhu, jag sitter under min slitna filt och surar för att jag är ful och blabla blaa. Och jag tycker synd om mig själv och vill inte vara normal men inte heller konstig och blablablaaa. Sucksucksuck." Hur eländigt kan stackars Jennifers liv vara egentligen? Peace on earth och rädda valarna. Kunde inte bry mig mindre.


Underbara bilder. Soldränkta kroppar som slungas mot de vackra, hotfulla klipporna. Starka färger är väldigt hett i vår förövrigt. Tänk er en vitaminchock. Färger som sprakar som en kass högtalare. Tyger, lätta som döda fågelungar. Bröstvårtor som simmar i det tropiska havet. Kan det bli bättre än såhär? Nä, jag tror faktiskt inte det.

Don´t mindfuck me. I always pay back.

Funderar på att göra om, eller göra en helt ny blogg. Mirja fick mig att börja fundera över idén om att göra en "skitsaker-som-jag-ritat/målat-blogg". Kanske är roligare än att läsa mina fjantiga inlägg om "svarta framtiden". Helt ärligt, hur många av er är det som vill läsa det? Sådant kan jag behålla för mig själv. En ytligare blogg kanske är något att föredra. Även då jag inte är så mycket för ytligheter. Fast å andra sidan så är det ju faktiskt det mitt bloggnamn betyder, kanske ska leva upp till mitt namn. Tåls att tänka på. Är pretty less på att skriva om skitnödigheter. Jag är för cool för det.

Och, om jag nu bestämmer mig för att uppdatera min blogg, så bör jag även göra det utséendemässigt. But how? Jag är tekniskt handikappad.

Det är här jag borde lägga upp en bild, men jag har ingen som skulle intressera någon.

Jag ska gå i skola imorgon. I trean. Eller, jag ska följa med min kusin, Josefine. Hoppas de inte har någon mattelektion, för då blir det pinsamt om någon skulle fråga mig om hjälp. HAH. Åka i pulkbacken var det prat om också. Bäst jag tar med mig något annat än strumpbyxor. Josefine verkar i alla fall väldigt pepp! Det är jag med, roligt att följa med henne och se hur hon har det och så. Efter skolan så följer den lilla damen med mig hem, så hon slipper gå på fritids.

Kom på att jag nog ska sy lite fler Barbie-kläder tills hennes födelsedag. (Om hon nu fortfarande leker med sådant, vilket jag känner mig en aning tveksam över. Men det struntar jag i, för då kan jag skylla på att hon tycker om Barbiedockor så jag har en anledning till att sy lite. HEHE.)



Och så kommer ju Patrik imorgon. Inte så himla dumt det heller!

Black Sabbath är ungefär ett av de band jag lyssnat på längst och fortfarande älskar. Jag tror banne mig att jag tycker om varenda låt de gjort.

Jag kan inte riktigt sluta tjata om det. Men fan vad dålig jag är. Känner mig som en dammråtta under sängen.

Jag känner för en radikal förändring. Jag är ändå inte nöjd med mig själv, så jag kan lika gärna chansa. Färga håret rött, skaffa tatuering och börja supa igen. Vad spelar det för roll egentligen? Äsch. Jag tänker inte börja dricka alkohol, det är bara idiotiskt. Men rött hår, ja, det skulle jag vilja. Gärna. När jag färgade håret mörkbrunt förra året, så var tanken från början att det skulle vara rött. Men något fick mig att välja bajsbrunt. Fast det vore idiotiskt om jag inte vart nöjd med det heller. Så jag gör väl ingenting då. Jag är tråkig och meningslös istället. Lika bra. Stannar hemma tills föräldrarna kastar ut mig. Struntar i att söka till Gävles folkhögskola. Det kostar pengar som jag aldrig skulle kunna betala. Jag skulle nog inte ens komma in, för jag är så dålig och tråkig.

Nu ska jag sluta skriva sånt här. Ingen blir särskilt glad av det. Inte jag heller. Jag kanske ska sluta skriva överhuvudtaget. Det jag skriver är ändå så meningslöst och tråkigt och dåligt.

Idag var en bättre dag. Indeed. För jag har längtat tills imorgon. Då ska jag och Patrik till Gävle för att hälsa på Josefin och Erik! Zupernajz. Och så vart jag klar med tavlan till farmor idag! Tog bara några timmar att färdigställa... Hon vart väldigt glad över den, riktigt glad faktiskt. Hon hängde upp den på en gång. Söta farmor.


Inte sådär världens bästa bild. Men det är svårt att knäppa kort på tavlor när det är kolsvart ute...


Nu ska jag äta en banan.

Ännu en värdelös dag fylld med ångest. Jag ser ingen framtid längre. Den tar slut nästa dag. Tills jag vaknar upp igen och inser att det fanns en morgondag. Sedan går jag och lägger mig, i tron att framtiden är lika suddig och svart som jag föreställer mig. Och det är den.

Vissa dagar vill man bara... dö. Den här dagen. Jag är värdelös. Jo, nog vill jag allt köra upp en kula i näsan och in i hjärnan. Skulle sitta fint, den här dagen. Det skulle sitta fint med råttgift i magen. Ansiktet har jag klöst sönder, i brist på kreativitet. Kanske man kan skapa sig ett nytt ansikte? Jag ser förjävlig ut. Och vad spelar det för roll om våren kommer. Om träden blir gröna. Jag kommer fortfarande att vara värdelös. Och jag kommer fortfarande sitta med ångest i lungorna.