När lögner blir till sanningar, och tvärtom.

Jag känner mig isolerad och osocial. Eller, jag ÄR isolerad och osocial. Jag har ingenting att sträva efter. Förutom perfektion. Den strävan går så långt att det blir till en skada. Det ÄR en skada. Eller, jag skadar mig själv. För att jag inte kan vara perfekt. För jag blir arg på mig själv. "Du är värdelös ingen tycker om dig du har inga vänner du förtjänar ingenting bra sluta gnälla din patetiska lilla äckelfitta". Yes. Hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0