En ruta papper.

Jag har fjärilar i magen. Riktiga. Jag hatar dem. Dö fjärilar, dö. Ingenting känns bra. Naaaaaaada. "Vad gör du imorgon?" Jag vet inte ens när det är morgon för det första. För det andra kanske jag inte ens lever då. Jag kanske får ett plötsligt nervryck och springer in i en bil. Eller så kanske jag får hjärnhinneinflammation. Vem vet?

Åh, detta inlägg kan bara ledas till en sak: Politik. Japp.

Vi klagar på arbetslösheten. Vi klagar på att det inte finns några jobb. Att vi knappt har råd att leva. Men att vi precis på gränsen klarar oss, så pass att det blir en ruta av toalettpappret kvar till godo. Att försörjningsstödet är sista anhalten.

Välfärden är snart ett minne blott, och alliansen för oss närmare till fattigdom och rikedom, men ingenting däremellan. Klyftorna blir så stora att vi inte kan hoppa över till den gröna sidan. Vi som inte hann med tåget, vi får stanna kvar och leva på de välgödda moderatsvinens äppelskruttar.

Och rikemansfolket klagar på fattigmansfolket. De får skylla sig själva om de svälter. De får skylla sig själva som är lata och inte arbetar.

Och fattigmansfolket klagar på rikemansfolket. De tror att vi kan skaffa oss en förmögenhet av att slicka damm. Att vi kan leva på noll. De är högfärdiga påfåglar i sin egen bur, och håller egoismen hårt i hand.


Detta är min version.

Kommentarer
Postat av: Sara

Bra skrivet

2011-04-02 @ 16:07:19
Postat av: Jennifer

tack sara! :D

2011-04-02 @ 20:20:26
URL: http://oberflachlich.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0