En gammal anafor.
Man talar om det stora blå, om de enorma vågorna. Man talar om de trasiga kropparna som slungas mot klipporna. Man talar om solen som snart försvinner bakom horisonten, om den blodröda himlen. Man talar om år tvåtusennio, snart tio. Man talar om den förorenade lungan som ingen gör något åt. Man talar om de skyldiga, som om de oskyldiga inte fanns. Man talar om dagen då vi slutar existera.
Kommentarer
Trackback
