Fröken Fredrickson

När jag och mamma var på väg hem från Sundsvall igår såg vi en bilolycka, inte när det hände men alldeles efteråt. Två söndersmulade bilar, eventuellt tre, rykte och var hel-paj. Det var flera andra bilar som stannat för att hjälpa dem, sprang ut med första förbandslådor. Sedan såg vi en kvinna komma gåendes mot oss med handen på hjärtat och gråten i halsen. Vi såg att det var en riktigt illa krasch. Men vi kunde inte göra något som någon annan inte redan höll på med, utan var mer i vägen så vi började rulla iväg. Och där, i en liten svart bil, halv-satt en man med blod på huvudet och i ansiktet, kroppen var lite sned på ett dåligt sätt. En kvinna stod med sin tröja och pressade för att stoppa blodet någonstans på hans kropp. Han tittade, så han var inte död. Men jag har kvar den där blicken på näthinnan, panik. Han satt fast och ingen kunde få loss honom hur mycket de än ryckte i metallen. Sedan såg mamma, inte jag, en annan man sitta i den andra bilen med huvudet hängandes. Fast det stod bara en person runt honom. Vi vet inte om det var han som dog, eller om det var den andra, eller den tredje. Det är bara en av dem som klarade sig. Den tredje har allvarliga skador.