Fröken Fredrickson

Jag antar att ni (speciellt... vänner...) inte kommer att höra så mycket från mig. Jag känner ingen vidare pirrning i magen efter att få träffa er. Faktiskt. Jag har kommit i en svacka då jag inte tycker om att vara med människor. Det brukar hända ibland. Vad jag menar är att, jag kommer knappast att ringa någon av er. På sin höjd skicka ett grattis-sms om någon skulle fylla år. Om jag kommer ihåg det. Jag kommer inte heller komma på idén att någon gång "leka" med någon av er. Jag har helt enkelt ingen lust. Det känns som att viktigare och mindre energikrävande saker får ta plats i mitt liv just nu. Som att försöka kliva upp ur sängen. Att borsta tänderna. Dusha... Och äta. Med mera. Så, det här är antagligen sista gången ni hör av mig på några månader. (Jag tror inte heller att ni gråter för den sakens skull, så jag ber inte om ursäkt.) En liten uppdatering om att jag fortfarande klänger mig fast i en tunn tråd kanske infinner sig här. Eventuellt. Det har hänt en del saker sedan ett tag tillbaka, och jag behöver bearbeta dem. Om ni själv skulle känna ett rejält sug att höra av er till mig så är det inte förbjudet, såklart. Och jag kommer inte heller att bli grön i ansiktet och växa ur kläderna som Hulken. Snarare att jag blir glad som en nygift oskuld. (Åh, jag älskar verkligen mina liknelser. Kan man skriva in det till sina meriter tro?) Nåväl, adios. På återséende.

I kväll får jag finbesök av Malin och Karin! Hurra! De ska cyckla hit från Ljusdal, sen vidare till Slagavallen. För att till sist hamna i Norge. Tänkte baka en kaka dagen till ära, men vi får se om jag hinner.

På torsdag åker jag hem till morfar med familjen. Plus Conny, Pernilla och kusinerna. Och deras vänner, Fredrik och Josefin med deras barn. Hoh. Det blir fulla gården... Jävligt jobbigt om jag ska vara ärlig. Jag gillar inte att ha en massa skrikande barn runt mig hela tiden, eller en massa skrikande vuxna, haha! (Ljud gör mig galen) Men det ska nog gå bra. Bara jag får träffa morfar så är jag nöjd. På midsommarafton kommer det ytterligare lite folk, närmare bestämt en cirka 300 pers om vädret tillåter. Midsommarfesten på Mössön. På morfars gård. Tur att den är väldigt stor. Jag kommer nog att lägga upp lite bilder på det sen så de som vill får se!

Nu ska jag lyssna på Stone Roses och sen äta mat. Så jag inte blir ett, anorexiabarn.

Stockholm. Folk, bilar, moderater, höghus, gamla hus, små råtthundar, avloppsstank, tiggare... Och ändå så börjar jag gilla den stora staden.

Jag har varit på jakt efter en baddräkt ganska så länge. Men utbudet är inte stort, och oftast är det tantaffärer som har dem. Och dem kan jag inte ha för det är för stora storlekar. Jag vägrar ha bikini ett år till. Jag kan vara den enda tjejen i min ålder som inte tycker att det är snyggt med bikini. Inte heller är det särskillt täckande. Vad fan... Varför inte gå naken? Man är ju nästan det ändå. Nä, trådar på kroppen är ingenting för mig. Tänk på alla män/gubbar/bläbläblää som kollar på en när man kommer där och går. Jag hatar det. Jag tycker inte om att synas så där annars heller, knappt i vanliga kläder. Überkorta kjolar och shorts. Nä, fy. Samtidigt som jag tycker att man inte ska behöva bry sig om vad man har på sig (eller knappt har på sig). Hm... Jaja. Det jag tänkte komma fram till på ett någorlunda smidigt sätt var väl att, jag har fått tag på en baddräkt. Så nu kan jag bada! Eller... Ja, inomhus så som vädret ser ut i alla fall. Fem grader... Det som var så fint väder i Stockholm igår, och så varmt! Balle.

Jag har hunnit flytta hem, bosätta mig. Jag har det riktigt fint på mitt rum nu. Faktiskt. Annars har jag inte gjort så mycket, lekt med Josefine, suttit vid datorn... Tänkt... Vad händer nu? Kommer inte på något. Imorgon åker jag, mamma, pappa och Henrik till Stockholm över dagen. Henrik ska köpa bil. Vi blir inte där så länge dock... Men det är roligt att komma bort ett tag ändå. Skulle vara ännu roligare om jag kunde få bli frisk någon gång!



Jag har dessutom gjort slut på snart tre näspraysflaskor. Hum... OCH, jag ser ut som jag gjorde när jag gick i femman! Ganska kul. Faktiskt. Det kanske beror på att jag flyttat hem?

Nu är det början på något nytt. Jag håller på att kasta gamla minnen och saker som jag haft sedan jag började få hår på huvudet. (Vilket tog flera år för mig, hehe) Jag kan aldrig spara minnen, jag slänger dem alltid. Varför jag kastar dem vet jag inte... Faktiskt. Nu ska mina nuvarande prylar få plats i mitt rum. Allt jag haft i min lägenhet, ska på något sätt försöka samsas om mitt rum här i Sveg. För imorgon, då säger jag adjö till Färila, Ljusdal och allt som hör där till. Hejdå till min underbara lägenhet... Gissa vem som kommer att gråta ögonen ur sig imorgon. När lägenheten är tom, utan mina saker och utan mig, då kommer jag kanske inte hålla gråten inom mig. Men jag ska försöka. Jag får tänka på att det bara är en lägenhet, och ingenting annat.

För jag har tagit srudenteeeeemmnnn!


Ja... Det har jag. Men gissa vad jag gör nu, denna studentkväll som de flesta brukar fira med att rulla runt på gräset och äta kobajs? Jo, jag sitter hemma hos mor och far, med blåsor på tungan,ont i halsen och en febrig kropp som väntar på att slakna. Hur kul?! Inte särkillt... Jag mår piss, inte för att jag råkat slänga på mig en förkylning, utan för att jag vill vara en student. Det är min studentdag idag, och jag sitter hemma, utan mössan och utan min klänning. Jag sitter här i de fulaste kläder jag äger och spelar Mahjong på Facebook. En aning utanför? Ja. Mycket. Men jag är väldigt, otroligt glad över morgonen. Den var så bra. Vi var hemma hos Lovisa och åt frukost, jordgubbar och vindruvor. Fikade med klassen på skolan, kramade lärare, sjöng och stojade, sprang ut från trappen. Hade nästan hela min släkt väntande på mig, som åkt hela vägen från Sveg till Ljusdal. Och SÅ glad jag vart! Studentflaket, obeskrivligt. Har aldrig skrikt så mycket någonsin. Min röst låter som en pubertetpojke. Jag vill göra om allt, och den här gången ta in allt i hjärnan och uppfatta varenda liten detalj. Vilken färg min mammas klänning var, vilken doft det var i luften, hur jordgubbarna verkligen smakade... Och allt det här gör mig ledsen, att det är slut nu. 13 år i skolan, och nu är det över. Alla gånger jag klagat på allt vad skola heter, och nu vill jag inte att det ska upphöra. Men det gör det. Och min lägenhet är uppsagd, jag kommer att flytta hem till mina föräldrar. Min framtid kommer att bestå av noll.

Snart är studenten och skolan över, då slipper man bry sig. Skönt. Fyfan...

Imorgon är det mösspåtagning. Men den går jag nog inte på. Mest troligt.

Så här såg jag och bror ut på balen. Roligt att det var några fler syskonpar där också. Men bal... Nä, det är ingenting för mig om jag inte får häva i mig en flaska vodka innan. Och det får jag ju inte. Överväger nästan att sluta med medicinerna, mitt liv är så tråkigt nu för tiden. Jag skämmer ut mig för lite.

Varit på balen i Sveg idag. Den sög balle så vi åkte hem. Nu sitter jag här, ska sova i husvagnen. Jag har målat om mitt rum.

Bah, hejdå. Jag vill också ha en pojkvän och skita i alla andra.