Fröken Fredrickson

Ett rodnande äckel låg på vägen. Ruttnade, likt en tomat. Solen stekte bort det sista av vätskan och gjorde den torr och fjäderlätt. Den lyftes upp av vinden. Kastades bort i den oändliga sanden. Begravdes under den. Blåste fram igen. Tills en stor fågel fångade upp den i sin svarta, sneda näbb. Tappade den i en vattenpöl. Den sög i sig allt vatten, blev till en maskros. Vattnet försvann och maskrosen vissnade. Vita små tussar flög iväg mot den dagsblåa himlen. Planterades både här och där. Blev till alla människors värsta mardröm. Allas förutom en. En flicka började plocka upp alla maskrosor. Började odla dem på stora fält. Fälten förvandlades till gula fyrkanter. Efter ett tag till vita.
Vita små tussar flög iväg. Blev till ett stort vitt moln. Molnet började regna. Gav alla sjöar sitt vatten tillbaka.