En onsdag, en dag

Du, du, du, du. Allting om dig. Dig. Allt runt omkring dig.  Du säger, se mig, hör mig. För allt är bara om dig. Dig, du.



Teatern, som redan nämnts... Gick bra. Det var, som sagt, roligt. Fast jag har väl inte riktigt gett upp hoppet om att det inte skulle gå vägen. Jag vet faktiskt att jag klarar det. Jag vet det. Jag har klarat av mycket värre saker än att stå på en scen och prata inför människor. Jag har varit med om värre saker och händelser. Saker jag fortfarande bearbetar och hoppas kunna lägga bakom mig någon gång, någon dag. Men det är inte lätt... Minsta lilla sak och jag blir påmind.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0