Fröken Fredrickson

Det är så mysigt att åka buss. Ikväll var den försenad med en kvart. Det var grymt kallt ute, till och med isbjörnarna skulle klaga. Jag fick springa till bussen för jag tänkte att "tänk om den är för tidig?!". Hehe. Ja, jag fick stå där i 25 minuter i lite kläder, eftersom jag inte hann ta på mig mer än vad jag behövde. Men bussen dök upp, precis då jag börjat ge upp hoppet. Busschauffören såg nog min stelfrusna blick och vita lugg, för han tyckte att jag skulle få åka gratis. Jag samtyckte. Jag vart inte allt för glad av att stå där och vänta. Men jag vart genast på bättre humör. Dessutom satt det en snygg man lite längre fram som jag kunde vila ögonen på. Det kan man ju inte klaga på liksom. Jag stoppade i hörlurarna och tryckte på Play. Trots den höga volymen (kanske allt för hög?) så kunde jag höra en bred stockholms-dialekt skära igenom ljudet av trummor. En mycket irriterande röst från en medelålders kvinna. Åh, så dryg hon var. Babblade på om oviktigheter och tomma samtalsämnen. Helt värdelösa. Så jag höjde volymen lite till och iakttog hennes minspel och gester. Hon for och flängde med armarna och hennes ansiktsuttryck kunde jag inte tyda på annat än att hon försökte stöta på busschauffören. Så skamligt... Det är på bussen allt händer.

Tänkte att alla som inte sett den här, veeeerkliiigen borde göra det. Den är störd och jag älskar den. <3