Stjärnor.
Jag kommer aldrig någonsin att glömma. Just nu gör det ont, men det blir bättre. Tiden, med den. På dörren sitter inga lås. Den kommer att stängas, men aldrig förbli stängd. Det gör ont just nu. Och imorgon, och dagen efter likaså, tills den dag då jag öppnar de ögon som varit stängda. Det är inte förens då som ljuset omfamnar mig. Och tar mig under sina vingar. Jag kommer aldrig att glömma. Jag vill det inte.
Kommentarer
Trackback
