We´re gonna be okay, both of us.
Där tog sagan slut.
Det gör så jävla ont. Nu står jag här med ingenting i händerna, helt jävla tom. Ångesten gnager i mig. Min kropp slungas livlöst mot klipporna. Kunde jag ha gjort någonting annorlunda? Det spelar ändå ingen roll nu, för det är över. Det bästa jag varit med om är slut. Det kommer att vara sjukt jävla jobbigt och göra så himla ont, men det kommer att bli lättare med tiden. Och jag vet att jag kan resa mig igen. Det har jag gjort hela mitt liv. Jag har egna ben att stå på, och de jävla benen använder jag också. Jag tänker låta mig själv gråta, men jag tänker aldrig låta mig själv ge upp. Aldrig. Det är bara frustrerande att jag blir nersparkad så fort jag börjar nå toppen. Det är tur att jag har så fina människor som stöttar mig. Och när den riktiga kärleken dyker upp, då gör den det. Tills dess, tänker jag göra vad jag vill och fortsätta vara mig själv.
Only the best is good enough.
Kommentarer
Trackback
