Fröken Fredrickson

Jag och Mirja frågade Busigbusis om han kunde hälsa till oss för några år sedan, det gjorde han också! 2008.

Snabbt:

Jag känner mig som när jag var yngre. Sådär ensam. Ingen pratar med mig, alla kollar bort. Kommenterar allt det som är negativt om mig. Tyst, blyg, kort, röd tomat, dvärg, liten som en mus, glasögonorm, konstig, cp, fitta, hora, ful, värdelös osv. Skrapar bort mitt ansikte från klassfoton, skriver någonting smärtsamt. Knuffas. Stänger mig ute. Skickar lappar om mig. Skriver lappar till mig. "Vi kan inte vara med dig idag. Vi håller på med den där hemlisen fortfarande". "Vi vill vara för oss själva" och så vidare. Går genom den där jävla korridoren, "haha, de i åttan blir visst bara mindre och mindre". Men jag var inte döv. Det klassiska, blir vald sist på idrotten. Och ingen passar, fast det gjorde mig ingenting, jag var ju ändå värdelös. Skulle träffa mig själv med bandyklubban. Blir frågad varför jag är så kort. "Är inte din pappa lång?". Sitter alltid själv på lektionerna. Jag hade två "vänner", men de satt aldrig bredvid mig. Jag satt själv och ritade. Jag lyssnade inte på lektionerna. Jag förstod ändå ingenting, för jag var ju dum i huvudet. Jag var störd. Är störd. Jag ritade monster och hängda gubbar. Jag ville skrika och skjuta alla, men det kunde jag inte. Jag gick till skolkuratorn, vart bortglömd var och varannan gång. Hanns inte med ibland, för morgonfikat prioriterades. Det gjorde ont. Jag började skolka. Orkade inte med. Jag ville inte höra och jag ville inte se. Jag var nyfiken på döden. Men mest ville jag bara skjuta folk. Och det vill jag fortfarande, fast jag kan inte.

Ja, jag är bitter. Men det finns nog en anledning. Ja, jag är hatisk. Och det finns fan en anledning.

Varför är jag inte hungrig när jag vaknar längre? Jag brukar vanligtvis blir putt och illamående om jag inte får i mig frukost (eller lunch, beroende på när jag vaknar), men nu är jag inte sugen överhuvudtaget, på någonting. Skittråkigt. Frukost är liksom dagens bästa. Jag har ingen aptit för övrigt heller. Tråkigt.

Well, well, jag och kusin Josefine har pysslat med lite hemligheter idag. Sedan har jag inte gjort något annat, förutom att kliva upp "tidigt", klockan 09:40. För att sedan somna på soffan i en och en halv timme. Fucking yes. Hatar mig själv, på alla sätt. Men vad har jag att kliva upp för egentligen? Ingenting.

Töntigaste någonsin måste nog vara när kärlekspar kallar varandra för "älsk". Åh, det är nästan sådär pinsamt att man får en tår i ögat!

Haha, åh! Saknar! Vi var så fina allihop ♥

♥                                                                                                

uttråkad som fan
slutar drömma
sover mer än man ska
tappar allt
lusten hoppet viljan motivationen

satans lergrop
satan
helvete
fan

Jag och mamma var till någon kyrka här i Sveg. Kommer inte ihåg vad den heter. Min kusin Josefine skulle läsa något ur en biblisk grej (åh, vilken koll jag har!) och min andra kusin William var en av araberna eller vad de nu var (jag är inte så insatt i bibelns historia och alla karaktärer och sånt. Eller, jag är pinsamt okunnig inom det området. Fast jag har inget behov av att veta heller, då jag varken är intresserad eller troende överhuvudtaget. Tycker att religion är skit ärligt talat. Oh my, shoot me!). Men William var väldigt söt i alla fall!  Sedan när "musikalen" var slut så fick barnen ett varsitt paket och en påse godis. Jag vart ju såklart ledsen att jag inte fick något godis. Men det fixade Jossan, hon slängde fram en påse på bordet! Hon hade frågat någon där om jag också kunde få en, och att jag inte vågade fråga själv. Grymt tyckte jag och bytte bort en tomteklubba mot en annan klubba med henne. Sånt som barn gör.

Men det bästa var nog "fika-sången" -Tack Jesus för fikat *klappa med händerna, gör några mystiska rörelser*. Jag dog lite inombords...

Sedan gick jag på promenad med Malin. Och det var kallt. Det ilar fortfarande i benen. Brr...