Fröken Fredrickson

Jag går igenom olika punkter i min hjärna. Och jag kommer fram till dessa olika saker.
Fjortisar, vad är deras problem?
Är sommaren slut, är hösten här? Det börjar bli så kallt.
Dör verkligen den skäggige gubben i nyaste Harry Potter?
Varför äter jag så mycket godis, när jag är så rädd för att bli tjockare?
Det känns konstigt att de som börjar första gymnasiet är tre år yngre än mig. De känns verkligen unga. Små, liksom.
Varför har människor en ålder? Det skulle vara lättare om vi bara var de vi var.
Varför slutar jag inte äta godis?!
Jag skulle vilja kissa i vattenballonger och slänga dem på folk jag inte tycker om.
Hur är det möjligt att världen är så liten? Att alla känner alla?
Jag vill inte bli vuxen.
Jag vill bli vuxen.
Jag vill gå i skola, fast ändå inte.
Är arg på mig själv för att jag inte lämnat in lönerapporten.
Är besviken på mig själv för att jag inte klarar av mina krav.
Varför har jag så svårt att städa mitt rum? Det är ju så himla stökigt.
Hur kan jag sova i tretton timmar i sträck och vakna klockan halv fyra på eftermiddagen?
Undrar när jag kommer att sluta läsa Kalle Anka, om jag någonsin kommer att göra det.
Jag vill inte bli gammal. Jag vill inte bli så pass dålig att jag inte är kapabel till att torka mitt eget bajs. Jag vill dö ung. Nu har jag sagt det, jag vill dö ung.