.
Idag har jag börjat på att sticka en kofta till Sophie och Cyrilles bebis, som kläcks typ... snart. Sophie ska vara här i Sverige och bo hos oss de sista månaderna eftersom hon ska föda här och inte i Frankrike. Det är i alla fall väldigt roligt att sticka mer klädesplagg och inte bara strumpor och mössor.
Jag vill egentligen leka med alla esteter. But im stuck here. Känns det som i alla fall. Åh, jag missar så mycket saker, jag blir så ledsen. Jag menar, hur patetiskt är det inte på en skala att sitta hemma i soffan och sticka? Även om jag gillar det, så är det inte samma sak och jag känner mig som en total nolla utan vänner.
Jag vill egentligen leka med alla esteter. But im stuck here. Känns det som i alla fall. Åh, jag missar så mycket saker, jag blir så ledsen. Jag menar, hur patetiskt är det inte på en skala att sitta hemma i soffan och sticka? Även om jag gillar det, så är det inte samma sak och jag känner mig som en total nolla utan vänner.
ÖLölöölölölölöÖLÖLÖlölöÖLölÖlöl
Bloggar liteeeh. Jag ska virka mig en stringtrosa- bah för att det är så inne med virkat. Och så ska jag virka en mus som kan ligga i trosan och gosa! Ehnä.
Jag har bakat en rabarberpaj som jag la rabarber på ikväll, den var god. Vill ha mer men den är slut.
Vill leka av mig en massa. Trött på att ha en massa överskottsenergi, i huvudet i alla fall. Kroppen är värsta slut. Nu ska jag äta yoghurt och dricka flingor. Kom på att jag knappt ätit idag, glömmer bort det. Ofta. Märker när jag är hungrig och slänger i mig något i käften, rapar, och lägger pussel. Ciao!
Jag har bakat en rabarberpaj som jag la rabarber på ikväll, den var god. Vill ha mer men den är slut.
Vill leka av mig en massa. Trött på att ha en massa överskottsenergi, i huvudet i alla fall. Kroppen är värsta slut. Nu ska jag äta yoghurt och dricka flingor. Kom på att jag knappt ätit idag, glömmer bort det. Ofta. Märker när jag är hungrig och slänger i mig något i käften, rapar, och lägger pussel. Ciao!
Hola hola!
Jag förstår inte hur jag kan ha några läsare på min blogg? Och så pass många? Who the hell läser min blogg liksom?
Günther<3
Günther<3
PRUPP!
Nu är jag i Sveg. Jag sket i det där piss-stället. Fyfan.
Det känns som om jag har missat en hel del. Och kommer att missa ännu mer. GREJT. Dubstep i Gävle, nope. Morsdag på söndag känns viktigare. Åh, gah, bajs. Jag vill också ha vänner. Som iiiiinteee bor i Ljusdal. Det är så jobbigt att jag måste åka dit hela tiden, jag är fett less på det nu. Kan ingen bara knacka på dörren och bah -tja!
Och Mirja har flyttat till Sundsvall, hejdå. Nu har jag verkligen ingen vän här i Sveg. Jag är mobbad och utstött, precis som förut. Bara det att jag bryr mig mindre. Typiskt, jag som varit på så bra humör hela dagen och så sätter jag mig vid datorn och ser vad alla andra gjort/gör. Själv har jag legat i en korridor med 6 stycken snarkande och stönande kärringjävlar. GREJT.
HEJDÅ. bajs.
Det känns som om jag har missat en hel del. Och kommer att missa ännu mer. GREJT. Dubstep i Gävle, nope. Morsdag på söndag känns viktigare. Åh, gah, bajs. Jag vill också ha vänner. Som iiiiinteee bor i Ljusdal. Det är så jobbigt att jag måste åka dit hela tiden, jag är fett less på det nu. Kan ingen bara knacka på dörren och bah -tja!
Och Mirja har flyttat till Sundsvall, hejdå. Nu har jag verkligen ingen vän här i Sveg. Jag är mobbad och utstött, precis som förut. Bara det att jag bryr mig mindre. Typiskt, jag som varit på så bra humör hela dagen och så sätter jag mig vid datorn och ser vad alla andra gjort/gör. Själv har jag legat i en korridor med 6 stycken snarkande och stönande kärringjävlar. GREJT.
HEJDÅ. bajs.
Fucked up shit with rainbows and cookies
Jag lever. Hejhej.
Jag har aldrig varit avundsjuk på folks liv förut, jag har alltid tyckt att det varit grymt onödigt och en smula patetiskt. Faktiskt. Men nu, nu skulle jag vilja byta det med någon, inte någon som i någon speciell utan bara någon. Eller att bara få synas lite, höras, inte vara så tyst och grå. På 10an som det så vackert kallas, där är jag nog den enda som sitter på mitt rum och gömmer mig hela dagarna. Jag har ingen större glädje av att prata med någon, jag vill bara inte synas eller höras. Jag gör det jag är bra på och jag är bäst på att gömma mig.
Jag hoppas och håller tummarna i min ensamhet att denna elchocksbehandling ska fungera. Det enda jag märkt av är att mina humörsvängningar blivit ännu värre. Och jag tycker synd om människorna runt omkring mig som får dras med mig dagarna i ända. Bittra, sura och hopplösa mig. Som för några sekunder kan känna livets mening fara genom kroppen. Men det går över lika snabbt. Idéer sprutar som fontäner för att sedan kännas superdåliga och helt värdelösa. Skratta ena minuten, gråta andra. Gnälla, skratta, tjata, hata, gråta, skrika av ren frustration. Inte ens känna igen mina egna föräldrar eller ens veta att mitt rum är just mitt rum. Jag har aldrig trott på elchocker och kommer inte att göra det heller. Om inte ett mirakel skulle inträffa och jag helt plötsligt är glad en hel dag, eller ledsen för den delen, utan att pendla mellan de två på några minuter. Vi får se, vi får se... Vem har rätt? Jag eller läkarna?
Jag har aldrig varit avundsjuk på folks liv förut, jag har alltid tyckt att det varit grymt onödigt och en smula patetiskt. Faktiskt. Men nu, nu skulle jag vilja byta det med någon, inte någon som i någon speciell utan bara någon. Eller att bara få synas lite, höras, inte vara så tyst och grå. På 10an som det så vackert kallas, där är jag nog den enda som sitter på mitt rum och gömmer mig hela dagarna. Jag har ingen större glädje av att prata med någon, jag vill bara inte synas eller höras. Jag gör det jag är bra på och jag är bäst på att gömma mig.
Jag hoppas och håller tummarna i min ensamhet att denna elchocksbehandling ska fungera. Det enda jag märkt av är att mina humörsvängningar blivit ännu värre. Och jag tycker synd om människorna runt omkring mig som får dras med mig dagarna i ända. Bittra, sura och hopplösa mig. Som för några sekunder kan känna livets mening fara genom kroppen. Men det går över lika snabbt. Idéer sprutar som fontäner för att sedan kännas superdåliga och helt värdelösa. Skratta ena minuten, gråta andra. Gnälla, skratta, tjata, hata, gråta, skrika av ren frustration. Inte ens känna igen mina egna föräldrar eller ens veta att mitt rum är just mitt rum. Jag har aldrig trott på elchocker och kommer inte att göra det heller. Om inte ett mirakel skulle inträffa och jag helt plötsligt är glad en hel dag, eller ledsen för den delen, utan att pendla mellan de två på några minuter. Vi får se, vi får se... Vem har rätt? Jag eller läkarna?
Trött.
Jag är trött på att vara operfekt, jag är trött på att vara ful, jag är trött på att lukta illa och jag är trött på att vara trött.
higufityd
Jag har haft en suddig helg, helt borta i skallen. Inte roligt, för jag kommer knappt ihåg någonting, jag kommer inte ihåg det föregående inlägget jag la upp i bloggen. Värsta surprisen när jag såg vad jag skrivit. Oh well, imorgon åker jag till Hudiksvall igen. På tisdag ska jag få lite electrecution igen, sedan igen på torsdag. Så det blir en kort vecka på psykhemmet.
Igår märkte jag att jag hade blåmärken vid sidan om höger armbåge. Konstigt, kanske. Jag har väldigt ont i armen i alla fall, jag kunde inte sova på den inatt, känner mig hand i kapad. Vill bara att detta ska vara över någon gång, för det är läskigt att inte komma ihåg/glömma saker/händelser, varje dag/natt/morgon/kväll slash slash...
Igår märkte jag att jag hade blåmärken vid sidan om höger armbåge. Konstigt, kanske. Jag har väldigt ont i armen i alla fall, jag kunde inte sova på den inatt, känner mig hand i kapad. Vill bara att detta ska vara över någon gång, för det är läskigt att inte komma ihåg/glömma saker/händelser, varje dag/natt/morgon/kväll slash slash...
Hemma på permis! (Värsta militär)
Hallå där kött och blåbär.
Jag har fått åka hem till Sveg nu, blir här tills på måndag. Sen är det kört igen...
I veckan har jag hunnit elchockas 3 gånger. Det känns i kroppen kan jag ju säga. Det gör ont :( bu fucking hu. Men blir jag bättre så är ju det bra! Än så länge har mitt humör bara blivit från deppig till sjukt jävla irriterad. Satans mensunge jag är. Jag vill bara gråta, men jag kan inte för då blir jag arg på mig själv och känner mig patetisk. Blöööh...
Jag skriver något mer senare i helgen. Just nu vill jag vila armarna, de krampar, ooooont, uuuhuhuhubuhuhuhhuuh. Haha äh inte så farligt. JO, det gör ont, jag whinar, and Im proud of it god damn it! OOOOOOOOONT.
Jag har fått åka hem till Sveg nu, blir här tills på måndag. Sen är det kört igen...
I veckan har jag hunnit elchockas 3 gånger. Det känns i kroppen kan jag ju säga. Det gör ont :( bu fucking hu. Men blir jag bättre så är ju det bra! Än så länge har mitt humör bara blivit från deppig till sjukt jävla irriterad. Satans mensunge jag är. Jag vill bara gråta, men jag kan inte för då blir jag arg på mig själv och känner mig patetisk. Blöööh...
Jag skriver något mer senare i helgen. Just nu vill jag vila armarna, de krampar, ooooont, uuuhuhuhubuhuhuhhuuh. Haha äh inte så farligt. JO, det gör ont, jag whinar, and Im proud of it god damn it! OOOOOOOOONT.
Poco loco!
Hola hola, rata rata raaa!
Jag har varit på Hudiksvalls sjukhus sedan i tisdags eftermiddag. Jag kom hem igårkväll. Hemma från Gökboet. Ni vet. Jag får en behandling där som heter ECT (electroconvulsive therapy). Det innebär i korta drag att man får elchocker i hjärnan, ungefär som ett mindre epilepsianfall, för att laddas om i hjärnan så man på något underligt sätt ska bli bättre av. Jag har bara fått en behandling än så länge, en till väntar på måndag (jippie). Det brukar vanligtvis vara upp till 8-16 behandlingar, så jag vet vad jag har att se fram emot. Narkosen är verkligen inte rolig, det är läskigt, speciellt när man vaknar upp och inte har någon aning om vart fan man befinner sig. Och en av bieffekterna är att man glömmer saker, vilket jag märkt av. Jag kan tappa bort mig mitt i en mening för jag kommer inte ihåg vad jag pratar om, superirriterande! Men det värsta av allt är nog att bo där, bland knäppgökar och gamlingar som fiser i tid och otid. Jag känner mig onormalt normal när jag är där, inlåst med personal som tittar till mig hela tiden så jag inte ska hänga mig i gardinerna (där det för övrigt hänger en massa snorkusar och torkad tandkräm). Supermysigt! Lite rivmärken här och där på väggarna, väldigt dekorerande. Och igår fick jag besök av bästaste Emma, Lovisa och Josefin! Josefin gjorde en upptäckt inne på toaletten där det stod, "5 veckor inlåst på detta pisställe", låter lovande eller hur? Jag undrar just hur länge jag kommer att behöva vara där och äta fyrkantig mat, som kalvsylta. Det är sååååå jävla tråkigt där, var man inte självmordsbenägen innan man kom dit så blir man det fan då. Men efter några "behandlingar" så kanske jag skulle få åka hem och bara åka dit när jag behöver elchockas. Vanligtvis måste man göra det ca 2-3 gånger i veckan. Jag hoppas på 3 så går det fortare!
Nu ska jag se på film med bästaste Patrik! CIAOOO! :):):):))))
Jag har varit på Hudiksvalls sjukhus sedan i tisdags eftermiddag. Jag kom hem igårkväll. Hemma från Gökboet. Ni vet. Jag får en behandling där som heter ECT (electroconvulsive therapy). Det innebär i korta drag att man får elchocker i hjärnan, ungefär som ett mindre epilepsianfall, för att laddas om i hjärnan så man på något underligt sätt ska bli bättre av. Jag har bara fått en behandling än så länge, en till väntar på måndag (jippie). Det brukar vanligtvis vara upp till 8-16 behandlingar, så jag vet vad jag har att se fram emot. Narkosen är verkligen inte rolig, det är läskigt, speciellt när man vaknar upp och inte har någon aning om vart fan man befinner sig. Och en av bieffekterna är att man glömmer saker, vilket jag märkt av. Jag kan tappa bort mig mitt i en mening för jag kommer inte ihåg vad jag pratar om, superirriterande! Men det värsta av allt är nog att bo där, bland knäppgökar och gamlingar som fiser i tid och otid. Jag känner mig onormalt normal när jag är där, inlåst med personal som tittar till mig hela tiden så jag inte ska hänga mig i gardinerna (där det för övrigt hänger en massa snorkusar och torkad tandkräm). Supermysigt! Lite rivmärken här och där på väggarna, väldigt dekorerande. Och igår fick jag besök av bästaste Emma, Lovisa och Josefin! Josefin gjorde en upptäckt inne på toaletten där det stod, "5 veckor inlåst på detta pisställe", låter lovande eller hur? Jag undrar just hur länge jag kommer att behöva vara där och äta fyrkantig mat, som kalvsylta. Det är sååååå jävla tråkigt där, var man inte självmordsbenägen innan man kom dit så blir man det fan då. Men efter några "behandlingar" så kanske jag skulle få åka hem och bara åka dit när jag behöver elchockas. Vanligtvis måste man göra det ca 2-3 gånger i veckan. Jag hoppas på 3 så går det fortare!
Nu ska jag se på film med bästaste Patrik! CIAOOO! :):):):))))
