Fröken Fredrickson

Jag satt ute på vårat staket och pratade med mamma, jag hade min pyjamas på mig. Rutiga byxor och grå t-shirt, strumpor och tofflor. Det var något med den här dagen som inte stämde. Vad var det för dag idag? Några småflickor gick förbi med ryggsäckar och väskor. De flesta var prydda med någon nyckelring eller märke med härtan på. De skrattade och höll armkrok. Då slog det mig. Det är måndag, det är skolstart och jag sitter här nyvaken i pyjamas. För första gången i mitt liv, har jag ingen skola att gå till. Inga läxor att göra, inga prov att skriva. Ingen lärare som säger åt en att göra si och så. Nu får jag göra det jag känner för, nåja, till viss del. Men känslan jag kände var underbar, och skadeglad för den delen. Vissa vill säkert börja skolan igen, men det vill inte jag. Aldrig igen. Högskola, visst, men på mina egna villkor. Ingen annans.

Så, ha det så kul i skolan skitungar. Själv ska jag bara njuta. Elva år i skolan avklarat. No more.